Nordkorea - uppgörelsens timma närmar sig

Återigen hotar och provocerar nordkorea resten av världen.

"Om FN:s säkerhetsråd provocerar oss så kommer våra utvecklade självförsvarsåtgärder att vara oundvikliga....".

Denna terrornation har hotat och provocerat sig fram till ett otal avtal som de utan undantag har brutit. Nu hotar de med kärnvapenkrig om de inte får det de vill ha. Detta är inget annat än en ren terrornation som inte drar sig för något för att få sin vilja fram.

Finns det då någon lösning på detta?
Jag påstår att det finns två fredliga lösningar.

1. Den ena lösningen är att ge nordkorea allt de vill ha. Vilket är exakt det som omvärlden har gjort hela tiden.
2. Den andra lösningen är att inte ge nordkorea något alls och låta miljoner människor svälta tills nationen faller sönder eller påbörjar det kärnvapenanfall de hela tiden hotar med.

Om vi är konsekventa och följer den första planen är nordkorea den första nation som genom hot om våld kommer att tilltvinga sig allt de vill ha och komma undan med det. Detta innebär att en terrornation i realiteten styr världen.

Är det försent att förhandla nordkorea till sans och reson? De har redan ljugit sig igenom åratal av uppgörelser, så i realiteten har vi att göra med en banditstat med lögnare i ledande ställning.

Jag är övertygad om att det är försent att förhandla. Det är dags att vara hård och visa nordkoreas ledare att det inte går att hota omvärlden till underkastelse. Risken för kärnvapenkrig finns men är pacifism och underkastelse bättre?

Kan vi be om klarspråk tack!

DN's artikel om den stoppade terrorattacken i New York är så otroligt vagt skrivet att det inte säger något alls om de som planerade dåden.

Inget sägs om dessa individer som på minsta sätt kan klargöra för oss som läsare varför de hyser sådant hat mot judar och "amerika" (vilket är ett löjligt vitt begrepp då det omfattar en hel kontinent).

En så vagt skriven artikel måste med nödvändighet ha kopierats direkt ur faxen från någon nyhetsbyrå.

Kan det vara så att DN med flera nyhetsmedier inte vill eller vågar skriva vilka dessa individer är? Är det så att deras bakgrund och motiv inte är av allmänt intresse? Jag efterlyser en mycket bättre skriven artikel som med klarspråk och utan eufemismer beskriver dessa individer och deras motiv! Enligt journalistikens element bör sanningen komma först, så kan ni vara snälla att göra oss den tjänsten snarast, tack?

Journalister, skärpning!

När ska vi lära oss att barn har rättigheter?

I vårt land sker könsstympning av judiska och muslimska pojkar nästan varje dag.
En eufemistisk benämning för detta är omskärelse.

För inte så länge sedan blev flera pojkar allvarligt skadade av detta och nu har det hänt igen... Många pojkar dör varje år av detta eller får men för livet.

Varför får detta fortgå, i vårt land?
Svaret är mycket enkelt och skrämmande: Kulturrelativism i form av religion! Det är till och med inskrivet i svensk lag om hur detta ska gå till.

Det är förvånande att inte kvinnlig könsstympning har fått grönt ljus ännu, men det är troligen bara en tidsfråga innan även denna form av könsstympning blir inskriven i lagtexten.

Tänk tanken att en vuxen går fram till ett försvarslöst barn och börjar klippa i dess kön. Vad tror du skulle hända?
Om personen är religiös: Inget
Om personen inte är religiös: Naturligtvis skulle detta leda till polisanmälan och säkert ett långt fängelsestraff.

Så, med nyckelordet religion kan allt rättfärdigas.

Dags att revidera vårt statskick?

Läste idag en intressant artikel i DN.
I artikeln påtalas nödvändigheten att upprusta regeringskansliet med opolitiska experter och tjänstemän. Författaren nuddar vid det som jag ser som nyckeln till ett nytt reviderat statsskick, nämligen behovet av fler rådgivare.

Själv har jag några konkreta förslag som jag tror skulle stärka båda demokratin och garantera en mindre populistisk strategi från politiskt håll.

De vallöften som avges skall vara genomförda på utlovad tid. Ett kontrakt skall upprättas som är bindande där alla vallöften är noterade med införandedatum. Om kontrakterade vallöften bryts så bryts kontraktet och den valde politikern skall omedelbart avsättas.

Inga livstidspensioner eller andra garantier (Det kallas av någon anledning garantilön och inkomstgaranti) skall utgå till riksdagsledamöter som har fullgjort sin mandatperiod. Vi vill inte ha någon politisk frälseklass.

Antalet riksdagsledamöter skall skäras ned från dagens orimligt höga antal (349!) till mer rimliga cirka 49.

En opolitisk expertkomitté på minst 9 personer skall tillsättas som skall ha rösträtt i riksdagen likvärdig med riksdagsledamoten. Expertkomittén skall vara kontrakterad över minst två valperioder och skall innehålla expertis från så många områden som möjligt. Dessa personer skall vara en intellktuell skara och det är inget som hindrar att utländska medborgare kan kontrakteras. Här gäller alltså att hitta gräddan av experter och tänkare som ska försöka garantera att rätt beslut tas i riksdagen utan att vara bundna till vallöften eller ägna sig åt populism.

Att stämpla barn som brottslingar

”Stämpla inte barn som brottslingar” läser jag i en artikel i DN.
Detta väcker min nyfikenhet och med stort intresse börjar jag läsa artikeln där Ingrid Ronne-Björkqvist sågar förslaget som kommer från Johan Pehrson, att ställa barn under 15 år tillsvars för sina handlingar i en domstol.

Ingrid Ronne-Björkqvist tycker inte att barn ska stå tillsvars för sina handlingar i domstol. Hon anser att det är att föredra att ha samtalsterapi i samråd med hem och skola samt elevrådet. Författaren påpekar även att det är status bland de kriminella ungdomarna att samla på polisrapporter och tidningsklipp på deras dåd.

Inte med ett ord nämns brottsoffren i artikeln där allt kretsar kring de stackars vilsna ungdomarna som ska pratas tillrätta i hem och skola föreningens regi i samråd med elevrådet.
På vilket sätt är dessa föreningar bättre än polis och åklagare på att hantera brott och straff?

Tycker författaren att det är bättre att hantera brottslingar med silkesvantar så att de inte känner sig uppmuntrade att fortsätta sin kriminella bana? Jag kan inte släppa det faktum att författaren inte med ett ord nämner brottsoffren. Hur ska brottsoffren bli behandlade om brottslingen får samtalsterapi? Ska de sitta i samma rum som brottslingen och försöka prata om saken? Kanske det var brottsoffrets fel att brottet begicks?

Författaren påpekar att det är status bland de unga på glid att samla på polisrapporter. Med detta menar författaren att det är bättre att inte anmäla då det uppmuntrar till mera brottslighet i en oändlig spiral. Med denna logik finns det ju ingen gräns för vilka slutsatser man kan dra. Författaren har ett masochistiskt synsätt på rättvisa. Författaren tycks anse att det är samhällets fel att dessa ungdomar är på glid då de uppmuntras till nya brott då de anmäls för brott... Att föräldrarna till dessa ungdomar ska ta sitt ansvar verkar vara mycket, mycket svårt för författaren att beröra.

Nej, Ingrid Ronne-Björkqvist har helt missuppfattat vad som måste ske med ungdomar på glid. Silkesvantar och flummentalitet hör till 60-talet. Om inte föräldrarna tar sitt ansvar för sina barn måste samhället kraftfullt markera var gränsen går. Om föräldrar tog sitt ansvar för sina barn skulle exempelvis upploppen i Rosengård vara omöjliga.

Kan vi leva i fred med teokratier?

En akut fråga vi måste ställa oss är om det är möjligt att leva i fred med teokratiska diktaturer och religiösa fundamentalister?

Varför är detta akut, undrar ni kanske?
Jo, idag har dessa stater tillgång till massförstörelsevapen och det är inte mycket i de religiösa skrifterna som hindrar dem från att använda dessa mot vem som helst som de anser har förverkat sin rätt att leva.

Kan vi leva tillsammans i fred?
Det finns dom som har en etisk och moralisk relativistisk syn på dessa nationer, ofta kallad kulturrelativism. "Låt dom hantera sina invånare som dom vill. Det är inte vår sak att döma. Vi har ingen skyldighet att förhindra brott mot de mänskliga rättigheterna i dessa kulturer..." mm, mm...
En extrem form av kulturrelativism är att det är ok att könsstympa barn. Det är ok att behandla kvinnor som boskap. Barnarbete är ok. Hedersmord är ok. Det är alltså ok att mörda då rådande kultur påbjuder det.

Detta innebär att moral och etik är relativ en viss specifik kultur och kan ej dömas av utomstående.

På vilket sätt är detta ett problem för oss, undrar du kanske. Vi lever ju i en sekulariserad del av världen där kulturrelativism inte existerar, eller hur?
Fel! Vi påverkas i allra högsta grad av detta. Ett exempel: I vårt land sker könsstympning av judiska och muslimska pojkar nästan varje dag. En eufemistisk benämning för detta är omskärelse. För inte så länge sedan blev flera pojkar allvarligt skadade av detta. Många pojkar dör varje år av detta eller får men för livet. Varför får detta fortgå, i vårt land? Svaret är mycket enkelt och skrämmande: Kulturrelativism i form av religion! Det är till och med inskrivet i svensk lag om hur detta ska gå till. Det är förvånande att inte kvinnlig könsstympning har fått grönt ljus ännu, men det är troligen bara en tidsfråga innan även denna form av könsstympning blir inskriven i lagtexten.

Så, med nyckelordet religion kan allt rättfärdigas och kulturrelativismen finns plötsligt mitt ibland oss och inte på "behörigt avstånd" längre.

Men då kanske du säger: Men om vi behandlar de andra kulturerna/religionerna med respekt, då borde de behandla oss med respekt också, eller hur?
Nej du har fel! De religiösa kan inte övertalas att låta oss andra vara ifred. De ser som sin uppgift att påtvinga alla sina värderingar. Om deras värderingar inte passar är du garanterad en plats i helvetet efter en eventuell avrättning.