måndag 13 april 2009

Vem är John Demjanjuk?

I DN läser jag att det är troligt att John Demjanjuk kommer att ställas inför rätta för krigsförbrytelser han ska ha gjort sig skyldig till under andra världskriget.

Han har tidigare blivit dömd (1987) och frikänd (1993) i en rättegång i Israel.

Nu riktas nya anklagelser mot honom. Processer mot honom har pågått mer eller mindre oavbrutet sedan frikännandet 1993.

Jag vet inte om anklagelserna är riktiga eller ej, därför är allt detta spekulativt men ända väl värt att utveckla för att, om inte annat, träna sina sinnen.

Jag måste medge att jag känner mig kluven inför detta.
Å ena sidan:
Här har vi en person som sannolikt har varit lägervakt och varit direkt eller indirekt ansvarig för tusentals civila dödsoffer i en slakt som måste ses som ett av mänsklighetens lågvattenmärken. Det är självklart att en sådan person måste ställas inför rätta och ta ansvar för sina handlingar!

Å andra sidan:
Han var militär som tjänstgjorde i röda armen. Han blev tysk krigsfånge 1942 och ganska omgående utbildad till lägervakt. Vilka val gjorde han? Vilka val fanns det för honom att göra? Som lägervakt hade han mat för dagen, som vanlig fånge var sannolikheten att dö mycket stor, minst en halv miljon sovjetiska lägerfångar dog under andra världskriget.

Vem är John Demjanjuk? Hur tänkte han? Hur tänker han idag?
Är han en människa som gjorde ett medvetet val att bli lägervakt och var övertygad om att han gjorde rätt i att sända tusentals civila i döden?
Är han en människa som hade ett svårt personligt val att göra. Att få mat för dagen eller en långsam död?
Den viktigaste frågan är: Hade han ångest för vad han ansåg sig tvingad att göra varje dag (för sin egen överlevnad) eller tyckte han sig göra det rätta när han skickade civila i döden? Hur ser han på det som hände idag? Ångrar han sitt handlande?

Det som stör mig är att, oavsett om John Demjanjuk är skyldig eller ej, så har tusentals andra sannolika krigsförbrytare som har varit mycket högre i hierarkin gått fria av olika skäl (ofta med god hjälp av den tyska romerskkatolska kyrkan med nya identiteter).

Man ska ha klart för sig att John Demjanjuk, som lägervakt, var endast ett steg ovanför simpla krigsfångar och han kämpade med säkerhet för att inte förlora denna position. Antingen för att bara överleva och/eller av övertygelse. Svaret på detta får vi sannolikt aldrig veta.

söndag 12 april 2009

Påven - isolerad och ensam?

Läste idag en artikel om att påven Benedictus XVI numera är isolerad och ensam.

Påven ifrågasatt inom vatikanen
Han får inte fullt stöd från det katolska ledarskapet, sägs det i artikeln. Delar av det katolska ledarskapet till och med motarbetar påven, enligt artikelförfattaren Peter Loewe.
Min kommentar:
Jag har försökt att finna stöd för detta påstående men misslyckats. Utåt sett har påven fullt stöd. Om det finns intern kritik så har Peter Loewe tillgång till information som inte jag kan hitta.

Hävandet av bannlysningen av SSPX
I artikeln tas hävandet av bannlysningen av förintelseförnekande katolska SSPX upp. Den mediestorm som följde på hävandet skylls på dålig mediekommunikation. En motivering och förklaring saknades enligt artikelförfattaren: "Alla trodde felaktigt att beslutet innebar att biskoparna var förlåtna och automatiskt återupptagna i katolska kyrkan."
Min kommentar:
Här skylls allt på bristande mediekommunikation. Detta innebär att hävandet av bannlysningen inte kritiseras utan sättet det paketeras på är fel. Detta är i sig anmärkningsvärt men inte förvånande.

Personkritik mot påven
Sedan följer kommentarer om påvens bristande karisma och brist på ledaregenskaper. Då denna kritik framförs i artikeln refereras det till Joseph Ratzinger och inte till påven, Benedictus XVI.
Min kommentar:
Detta är en mycket intressant del av artikeln. Här väljer artikelförfattaren att inte använda benämningen påve eller Benedictus XVI utan väljer att använda namnet Joseph Ratzinger. Man kan undra varför aritikelförfattaren gör på detta sätt? Här följer förklaringen: Påven är per definition ofelbar enligt Ofelbarhetsdogmen. Detta innebär i korthet att allt påven säger eller gör är en sanning i kraft av sin auktoritet och därmed per definition en sanning. Fritt översatt: Det är sant för att påven säger det. Detta är ett problem för artikelförfattaren. Hur kritisera någon som är ofelbar per definition? Jo, man använder hans dopnamn så frikopplas påveämbetet från personen - lysande!

Ekumeniskt samförstånd
Artikeln avslutas med att det inte finns några problem med det ekunemiska sammarbetet mellan judar och katoliker som en följd av hävandet av bannlysningen av SSPX.
Ett möjligt ekumeniskt problem mellan judar och katoliker kan vara på uppsegling då katolska kyrkan arbetar för att helgonförklara den kontroversielle påven Pius XII (1939 - 1958),varnar artikelförfattaren.
Min kommentar:
Här är det beklagligt att författaren inte har kontrollerat betydelsen av begreppet Ekumenik. Begreppet har med kristna enhetssträvanden att göra och har ingen koppling till andra religioner. Men bortsett från denna felanvänding av begreppet så vill jag bara kommentera följande: De olika trossamfunden har alltid hållit ihop då trossamfundens auktoritet har ifrågasatts. Detta är alltid av rent egoistiska skäl. Om ett trossamfunds auktoritet skulle vackla följer resten av samfunden efter, som ett korthus. Därför skyddar de olika trossamfunden varandra, se exemplet med muhammedteckningarna. I detta fall stod alla trossamfund enade mot yttrandefrihet och tryckfrihet då teckningarna ansågs vara en hädelse mot islam. En hädelse mot en religion är ett hot mot dess auktoritet och därmed ett hot mot alla religioners auktoritet. Konsekvensen blev att alla trossamfund stod bakom fördömandet av teckningarna!

tisdag 7 april 2009

Religion - frivillig?

Läste idag en intressant artikel i dn om att "vissa använder religion som maktmedel" där ett försök till förklaring av det våld vissa muslimska män utövar på sin familj ges.

Ett försök till förklaring där arbetslösheten ges den huvudsakliga skulden till våldet. Arbetslöshet ger lägre status, vilket ger komplex, vilket kan resultera i våld.

Så långt verkar förklaringen ganska rimlig men sedan kommer formuleringar angående en dotter som vill frigöra sig som: "Så länge hon inte utsätter sig för fysisk eller moralisk fara får han respektera hennes sätt att leva."
Detta ger mannen full frihet att tolka "moralisk fara" precis som han vill. Denna formulering hjälper inte till att lösa något alls.

En annan formulering: "Vi människor är födda fria, och tvång ska enligt Koranen inte förekomma i trosfrågor..."
Denna formulering vill jag påstå är ren lögn! Var författaren har hittat detta är för mig ett mysterium. Varken i koranen eller i bibeln finns någon frivillighet alls vad gäller trosfrågor.

Om du är kristen, muslim eller jude är det ingen tvekan om vad som ska hända dig om du avsäger dig din tro eller byter tro. Det står klart och tydligt formulerat i respektive skrifter att du ska dö!

Religion och religiösa skrifter är maktspråk av den värsta sorten. Du kan inte ifrågasätta något alls - det som står i skriften kan inte vara fel då det är guds ord!
Religion är inte frivillig. Det är bara i sekulariserade samhällen som det överhuvudtaget är möjligt att avstå från en från barndomen påtvingad religion. I alla andra samhällen är det oftast likställt med dödstraff att ens antyda tvivel!

söndag 5 april 2009

Förbifart Stockholm - varför?

Många hävdar att det är dumt att bygga en kringfartsled runt Stockholm.

Motiveringen har varit allt från att det är för dyrt till att det inte hjälper.
Jag hävdar att dom som är emot förbifart stockholm inte har förstått problemet och/eller inte kan eller vill se konsekvensen av att inte bygga förbifart stockholm. De lutar sig mot pseudovetenskapliga rapporter och utredningar.

Jag har inte hittat en enda ojävig konsekvensutredning i denna fråga, trots att jag verkligen har försökt! Nedan följer med andra ord min egen, högst ovetenskapliga analys av vad jag tror gäller i denna fråga.

Argument: Ökade utsläpp!
Min analys:
Trafiken kommer att ledas utanför staden och inte tvingas in i den. Lägre utsläpp i Stockholm! Ökad trafikmängd utanför staden men utsläppen ökar ej, se rubriken: mätningar vid essingeleden

Argument: Nettoeffekten blir ökade utsläpp!
Min analys:
Om man idag tvingas transportera sig över essingeleden under rusning kan man räkna med att sitta fast i köer i kanske en timma. Med en kringfartsled kan tiden sjunka dramatiskt, kanske med upp till 80%. Tomgångskörning och krypkörning minskar med upp till 80%. Detta ger motsvarande utsläppssänkning. Nettoeffekten blir minskade utsläpp per tidsenhet och kilometer. Allt talar för att utsläppen minskar totalt!

Argument: Det är för dyrt att bygga förbifart stockholm! / Det är inte sammhällsekonomiskt lönsamt att bygga förbifart stockholm!
Min analys:
Mätningar på Essingeleden visar att trafiken i rusning rör sig med en genomsnittlig hastighet av 7 km/h och har en bränsleförbrukning på ca. 2,5 liter/mil. "Normalförbrukningen" är cirka 0,6 l/mil! Se länk.

Om man kan få upp hastigheten från tomgångskörning/krypkörning till mer normala hastigheter finns en enorm sammhällsekonomisk vinst att göra.

1) Bränslebesparing med cirka 75%
Exempel:
Från: 170 000 fordon / dygn x 11kr x 2,5 liter/mil x 2 mil (2 mil i kö) = 9350000 kr
Till: 170 000 fordon / dygn x 11kr x 0,6 liter/mil x 2 mil (2 mil i kö) = 2244000 kr
En minsking med ca 7000000 kr/dygn

2) Värdelös tid i köer omvandlas till livskvalitet i form av produktiv tid/fritid!
Exempel: 1 timma om dagen x 500 kr (min värdering av livskvalitet, ange gärna din egen värdering här) x 170 000 fordon / dygn ger cirka 85 miljoner i sammhällsekonomisk vinst/dygn
Kostnaden för förbifart stockholm beräknas till minst 25 miljarder kronor. (Se rubriken nuläge)

Sammhällsekonomisk vinst per dygn ca 90 miljoner kronor
Brytpunkten nås inom två år. Detta innebär att förbifart stockholm är sammhällsekonomiskt lönsam inom två år!

Även om mina siffror ovan i allra högsta grad kan och ska ifrågasättas kan man inte komma ifrån att förbifart stockholm inom relativt kort tid har betalat sig!

När alla andra argument tryter brukar detta argument presenteras:
Argument: Trafiken kommer att öka om man bygger förbifart stockholm!
Min analys:
Detta är inget argument alls! Trafiken har ökat i stort sett varje år sedan bilismens barndom.
Trafiken på essingeleden och en eventuell förbifart följer givetvis samma trend.

Slutligen
Det enda vettiga alternativet till förbifarten är att bygga ut kollektivtrafiken så att de som kan väljer det alternativet. Om vi låter bli att bygga ut vår infrastruktur kommer vi att se östra mälarregionen drabbas av infarkt med åtföljande stagnation.
För dom som tvivlar på mitt ord föreslår jag att ni i rusning tar er till brommaplansrondellen för att på första parkett se ett skådespel som är en direkt konsekvens av att Ekeröborna har vägrat att bygga förbifarten (Obs! på deras mark men gärna annans mark, där fanns inga invändningar). I det närmaste totalt kaos! Ta gärna plats på en av de utmärkta parkbänkar som omgärdar skådeplatsen och meddtag en termos. Detta är ett fantastiskt skådespel som borde övertyga även den mest skeptiske att något borde göras.

Angående Ekerö
Om ni undrar varför Ekeröborna inte vill bygga på deras mark ber jag er begrunda vilka som har särintressen där.
Jag kan ge dig ett tips: Om jag säger att det är ett fåtal stora markägare som är rädda för expropriering istället för att kunna sälja marken dyrt då stadsbyggnadsplanen snart kommer att ändras till bostadsmark. Vi pratar om förtjänster på hundratals miljoner om inte miljarder kronor för ett fåtal stora markägare. Börjar ni nu ana vad som kan ligga bakom motståndet?

Javisst det finns även fin natur och områden av såkallat riksintresse, men största delen av detta är inte kulturmark (läs drottingholms slott) utan det handlar om friluftsmark. Friluftsmark för vem? Prova att avvika från de allmänna vägarna på Ekerö så ska du snart se att du möts av vägbommar och andra skyltar som påminner dig om att detta är privat mark. Prova gärna att slå upp ett tält enligt allemannsrätten också. Om ni inte blir avhysta så snart ni upptäcks blir jag ytterst förvånad!

Detta är inte friluftsmark eller mark av riksintresse för vem som helst utan endast för de som idag äger marken på dessa öar, tro inget annat!

onsdag 1 april 2009

Har vi press och yttrandefrihet i Sverige?

Vi vill gärna tro att vi ligger i topp vad gäller press och yttrandefrihet.

Reportrar utan gränser har en något annan tolkning.
De ger en tryckfrihetsrankning där Sverige kommer först på en delad sjundeplats!
Hur de har kommat fram till detta förklaras ytligt i denna artikel.

Är då detta ett problem egentligen? En sjundeplats är väl bra, eller?
Det beror på vilken ambition vi har som nation och om trenden är stigande eller fallande.
Om ni tar en titt på trenden ser ni att Sveriges rankning är - fallande!

En förklaring till att vi faller i rankning kan vara följande:
Många demokratier är defensiva och till och med destabiliserade av efterverkningarna av den 11:e september. Som en konsekvens av detta är de i långsamt förfall vad gäller press och yttrandefrihet.
På vilket sätt stämmer detta in på Sverige?

Kanske detta är en förklaring:
Med tanke på allt som händer omkring oss, FRA-lagen med flera integritetskränkande lagar så är det inte så konstigt att vi inte längre är i topp på listan där Island, Norge och Luxemburg delar på förstaplatsen.

Jag vet inte vad svaret är. Det framgår inte av artikeln och jag kan inte finna någon rapport som förklarar Sveriges rankning.

Så, min fråga kvarstår: Varför rankas vi som delad sjua och varför faller Sverige i rankning?