Påven - isolerad och ensam?

Läste idag en artikel om att påven Benedictus XVI numera är isolerad och ensam.

Påven ifrågasatt inom vatikanen
Han får inte fullt stöd från det katolska ledarskapet, sägs det i artikeln. Delar av det katolska ledarskapet till och med motarbetar påven, enligt artikelförfattaren Peter Loewe.
Min kommentar:
Jag har försökt att finna stöd för detta påstående men misslyckats. Utåt sett har påven fullt stöd. Om det finns intern kritik så har Peter Loewe tillgång till information som inte jag kan hitta.

Hävandet av bannlysningen av SSPX
I artikeln tas hävandet av bannlysningen av förintelseförnekande katolska SSPX upp. Den mediestorm som följde på hävandet skylls på dålig mediekommunikation. En motivering och förklaring saknades enligt artikelförfattaren: "Alla trodde felaktigt att beslutet innebar att biskoparna var förlåtna och automatiskt återupptagna i katolska kyrkan."
Min kommentar:
Här skylls allt på bristande mediekommunikation. Detta innebär att hävandet av bannlysningen inte kritiseras utan sättet det paketeras på är fel. Detta är i sig anmärkningsvärt men inte förvånande.

Personkritik mot påven
Sedan följer kommentarer om påvens bristande karisma och brist på ledaregenskaper. Då denna kritik framförs i artikeln refereras det till Joseph Ratzinger och inte till påven, Benedictus XVI.
Min kommentar:
Detta är en mycket intressant del av artikeln. Här väljer artikelförfattaren att inte använda benämningen påve eller Benedictus XVI utan väljer att använda namnet Joseph Ratzinger. Man kan undra varför aritikelförfattaren gör på detta sätt? Här följer förklaringen: Påven är per definition ofelbar enligt Ofelbarhetsdogmen. Detta innebär i korthet att allt påven säger eller gör är en sanning i kraft av sin auktoritet och därmed per definition en sanning. Fritt översatt: Det är sant för att påven säger det. Detta är ett problem för artikelförfattaren. Hur kritisera någon som är ofelbar per definition? Jo, man använder hans dopnamn så frikopplas påveämbetet från personen - lysande!

Ekumeniskt samförstånd
Artikeln avslutas med att det inte finns några problem med det ekunemiska sammarbetet mellan judar och katoliker som en följd av hävandet av bannlysningen av SSPX.
Ett möjligt ekumeniskt problem mellan judar och katoliker kan vara på uppsegling då katolska kyrkan arbetar för att helgonförklara den kontroversielle påven Pius XII (1939 - 1958),varnar artikelförfattaren.
Min kommentar:
Här är det beklagligt att författaren inte har kontrollerat betydelsen av begreppet Ekumenik. Begreppet har med kristna enhetssträvanden att göra och har ingen koppling till andra religioner. Men bortsett från denna felanvänding av begreppet så vill jag bara kommentera följande: De olika trossamfunden har alltid hållit ihop då trossamfundens auktoritet har ifrågasatts. Detta är alltid av rent egoistiska skäl. Om ett trossamfunds auktoritet skulle vackla följer resten av samfunden efter, som ett korthus. Därför skyddar de olika trossamfunden varandra, se exemplet med muhammedteckningarna. I detta fall stod alla trossamfund enade mot yttrandefrihet och tryckfrihet då teckningarna ansågs vara en hädelse mot islam. En hädelse mot en religion är ett hot mot dess auktoritet och därmed ett hot mot alla religioners auktoritet. Konsekvensen blev att alla trossamfund stod bakom fördömandet av teckningarna!