När lösnummer är målet

Kan man med hänvisning till yttrandefriheten släppa allt ansvar för innehållet?

Detta kan vara sant. Det går inte att utesluta att alla eller delar av anklagelserna är sanna. Det finns visserligen inga bevis på detta men det finns tecken som tyder på det.


Om en skribent är satt på att skriva artiklar som säljer och skribenten vet att inkomsten är beroende av att skribentens artikel säljer, vad gör skribenten då? Hur viktig är sanningen för skribenten? Svaret på detta präglar många tidningar som måste sälja lösnummer.

Jag leker nu med tanken att jag också är tvingad att skapa rubriker och sälja lösnummer.
Sanningen känns nu inte lika viktig. Jag kan istället använda sannolikheter. Vad tycks om denna rubrik?
Släkten Donald Boström skyldig till avskyvärda brott!
Kanske följt av ungefär följande text:
Delar av Donald Boströms släkt är pedofiler, mördare, våldtäktsmän eller gud förbjude, skattesmitare. Nej, jag har inga bevis på detta, men det finns tecken som tyder på det.

När steget har tagits till att inte längre väga in bevis utan det räcker med hörsägen, rykten och spekulation så är resultatet en korrupt och oärlig skribent. Jag får gratulera Donald Boström och önska honom lycka till på den inslagna vägen.